Honkatten blir könsmogen då hon är i genomsnitt 9-10 månader, med en variation från 4 månader till över ett års ålder. Variationen kommer också till uttryck i rasskillnad, till exempel brukar orientaliska raser bli könsmogna innan 9 månaders ålder, medan persern och andra långhåriga raser ofta inte löper förrän de är över året. Sexuellt aktiva han- och honkatter i omgivningen främjar ofta könsmognaden. Vilken årstid honkatten är född påverkar också första löpets tidpunkt, då hon ofta inväntar en ökad dagslängd. Honkatter som inte har blivit könsmogna när de kommit till sin andra vår anses ha försenad könsmognad.

De första synliga tecknen på könsmognad är löpbeteende så som att honkatten rullar sig, går och gnuggar huvudet mot olika föremål, jamar och skriker, kryper omkring med hög bakdel, trampar ibland på stället med bakbenen, hon viker svansen åt sidan och tillåter parning.

Hankatten blir könsmogen då han är i genomsnitt 8-12 månader. Han kan para sig och är fertil året runt i motsättning till honan som ofta har en fertilitetspaus i slutet på hösten. Tillförs tillräckligt mycket ljus under vintern kan honkatten dock löpa året runt. Många könsmogna hankatter får ett mera aggressivt beteende samt börjar urinera inomhus för att märka sitt revir.

Försenad könsmognad ses ofta som ett resultat av dålig utfodring eller sjukdom.

Fertilitetsproblem
Om honan är kraftigt nedsatt av någon allmänsjukdom eller svält eller om hon t.ex. har mycket mask, upphör hon oftast löpa.

Medicinsk behandling med t.ex. progesteron för hud- eller beteendeproblem kan också motverka att hon kommer i löp. Det beror på att progesteron är det hormon som normalt hindrar honkatten från att löpa när hon är dräktig eller mellan två löp. Hormonella (endokrina) sjukdomar kan också leda till fertilitetsproblem.

- Utvecklingsrubbningar t.ex. underutveckling (hypoplasi) av äggstockarna, som gör att äggstockarna är inaktiva, visar sig som att honan aldrig börjar löpa.

- En blyg, ranglåg hona som vistas tillsammans med flera andra honor kan ha tysta löp, ägaren märker inte att hon löper och tror att hon är infertil. Detta problem kan lösa sig om man undanröjer social stress och låter honan vänja sig vid en lugn och snäll hane.

- Cystor i äggstockarna kan hålla honan i löp hela tiden. Östrogen produceras normalt bara av äggstockarna när honan löper, men cystorna kan ge höga östrogenhalter i blodet och därmed se till at honan inte går ur löp. Honan uppfattas ofta som väldigt jobbig av ägaren då hon konstant har ett löpbeteende. Behandlingen är vanligen sterilisering, man kan testa progesteronbehandling men man skall akta sig för långtidsbehandling då detta kan leda till t.ex. pyometra (livmoderinflammation).

- Cystisk endometriehyperplasi (CEH), är en form av förändringar i livmoderväggen som oftast inte ger kliniska symptom, men som kan leda till infertilitet. Tillståndet tros ha en hormonell bakgrund och ses framförallt hos äldre honor. Detta tillstånd kan förvärras och katten kan utveckla en endometrit (inflammation i livmoderväggen) eller pyometra.

- Endometrit kan förekomma som komplikation till CEH och innebär att inflammatoriska förändringar ytterligare har påverkat möjligheten att bli drägtig.

- Pyometra är ansamling av var i livmodern. Katten får ofta ett kraftigt påverkat allmäntillstånd,detta ses ofta efter löp då progesteron är det dominerande hormonet eller vid långtidsbehandling med progesteron. Pyometra uppstår som följd av att progesteron nedsätter livmoderns försvar mot bakterier. Pyometra kan vara sluten, utan flytningar, eller öppen (livmoderhalsen är öppen) med flytningar. Behandling är oftast sterilisering, men behandling med prostaglandiner och antibiotika kan försökas vid öppen pyometra, risken är dock stor för återfall.

- Hydrometra innebär att livmodern är fylld med ett vattnigt innehåll och vid mucometra är livmodern fylld med ett mera slemmigt innehåll. Båda tillstånden är ovanliga och behandling är sterilisering. Missbildningar är ovanliga, men man bör ha dem i åtanke, speciellt om det är ett ungt djur som uppvisar fertilitetsproblem.

- Bakterier är sällan orsak till fertilitetsproblem under normala förhållanden och hos katter med ett normalt immunförsvar. Om abortorsaken är en bakterie ses ofta också allmänpåverkan.

- Klamydia är en bakterie som framförallt utsöndras i ögonsekret och smittar oftast vid direktkontakt mellan katter. Det vanligaste symptomet är ögoninflammation. Dessutom förekommer symptomlösa smittbärare som i samband med stress kan utveckla klinisk sjukdom, till exempel vid förlossning och digivning. Man vet att klamydia finns i reproduktionsvägarna i upp till fem månader efter infektion och det finns en potentiell risk att bakterien kan överföras vid parning eller till kattungarna vid födseln. Har man ett katteri som är fritt från klamydia bör man vara extra försiktig när man parar sina honkatter utanför katteriet så att man inte får in smittan. Katter som är smittade riskerar att abortera sina foster.

Det finns en del virus som kan ge fertilitetsproblem, men inget virus drabbar selektivt reproduktionsvägarna, utan problemen uppstår som en del av en sammansatt symptombild.

- Felint leukemivirus (FeLV) är det vanligaste viruset som ger upphov till infertilitet hos honkatten. FeLV leder ofta till fosterdöd och tillbakabildning av det lilla fostret. Tillbakabildningen av fostret mitt i dräktigheten och abort sent i dräktigheten förekommer också. Som uppfödare är det viktigt att man inte använder FeLV-positiva honor i aveln eftersom nästan alla avkommer blir infekterade, antingen föds de med infektionen, eller så får de den när mamman slickar dem. Kattungarna dör vanligen kort efter födseln. Då FeLV smittar genom direktkontakt finns risken också att hankatten och honkatten kan smitta varandra vid parning, därför är det viktigt att regelbundet testa sina avelsdjur för förekomst av smittan.

Hos den vuxna katten ger FeLV tumörer och ett försämrat immunförsvar, som bäddar för många andra sekundära infektioner.

- Felint immunosuppresivt virus (FIV) som liknar människans HIV-virus smittar via blod, sperma och råmjölk och angriper djurets immunförsvar. FIV kan orsaka abort, dödfödda ungar, ungar som är svaga vid födseln och ungar med låg födelsevikt. Ungarna kan smittas i livmodern, från råmjölken eller vid kontakt med mamman. Precis som med FeLV är det viktigt att avelskatter inte är infekterade och testas regelbundet, då smitta kan överföras vid parning. Detta kan ske dels om hanen biter honan kraftigt i nacken (spridning från hona till hane) och dels för att sperman kan vara infekterad (spridning från hane till hona).

- Kattpestvirus (felint panleukopenivirus, FPV) är ett mycket resistent virus som överlever länge i miljön. Beroende på när under dräktigheten honan smittas kan virus orsaka resorption, abort, dödfödda ungar, svaga nyfödda ungar, ungar som dör kort efter födseln och utvecklingsrubbningar, till exempel underutveckling av testiklar och därmed infertila hanar.

- Herpes (Felint herpesvirus 1) ger oftast upphov till allvarliga luftvägsproblem. Efter infektion blir omkring 80% bärare och i samband med stress kan infektionen blossa upp och dessa katter kan då föra smittan vidare. Herpes kan förorsaka abort. Kattungar födda av infekterade honor kan vara smittade och ungarna kan födas svaga och många av dessa avlider. Kattungar som inte infekterats i livmodern och utsätts för smitta från omgivningarna riskerar att utveckla sjukdom (kattsnuva), speciellt i åldern 6-12 veckor då skyddet från mammans mjölk avtar.

Vaccination mot kattpest och kattsnuva utförs rutinmässigt på katt. Det finns även vaccin för FeLV och klamydia.

Hankatten
Det är oftast inte möjligt att avgöra orsaken till dålig spermakvalitet och om man inte hittar någon bakomliggande sjukdom är det enda man kan göra att avvakta. Vid misstanke om ett långvarigt fertilitetsproblem hos hankatt eller om det noterats markanta förändringar i testiklarnas storlek eller konsistens så är prognosen för avel mycket dålig.

Fertilitetsutredning
Medicinsk framkallning av löp kan i vissa fall användas som en diagnostisk metod för att undersöka om äggstockarna är aktiva och honan därmed är fertil, men vanligen börjar man med att göra en vaginal cytologi, ett cellprov från vagina, och undersöker cellerna i mikroskop. Cellernas utseende avslöjar var honan befinner sig i sin löpcykel, på så sätt kan man med säkerhet fastställa om honan löper eller inte. Honans könshormon östrogen är det som orsakar det karakteristiska sexuella beteende och förändrar cellerna i vagina när honan löper. Ett blodprov för östrogenanalys kan också användas, detta används dock oftast för att diagnostisera om katter har follikelcystor som producerar östrogen och därmed håller honan i löp hela tiden.

När honan har haft ägglossning faller östrogenkoncentrationen i blodet och progesteronkoncentrationen stiger. Blodprov för progesteronanalys visar om honan har haft spontan ägglossning vilket tyder på att hon har aktiva äggstockar.

Ultraljudsundersökning kan ge nyttig information om livmoderns och äggstockarnas tillstånd. Man kan t.ex. se cystor på äggstockarna, förändringar i livmoderväggen och pyometra. Hittar man förändringar på ultraljud kan man ta en biopsi för att diagnostiserar problemet.

Provlaparatomi innebär att man öppnar in till bukhålan och letar efter märkbara förändringar på livmodern eller äggstockarna som man inte ser på ultraljud. Det används mycket sällan, men kan t.ex. påvisa cystor i äggstockarna som man inte har kunnat hitta på ultraljud.

Spermaprov används för att utvärdera spermakvaliteten. Man tittar bl.a. på hur spermierna rör sig, om de ser normala ut och koncentrationen i sädesvätskan . Spermaprov från katt kan vara svårtolkat då katter med hög andel onormala spermier har visat sig kunna uppnå till synes normala dräktighetsresultat. Katter som har blivit undersökta pga dåliga dräktighetsresultat har vanligen allvarliga fel, exempelvis att spermierna är så defekta att de inte rör sig eller att det helt enkelt inte finns några spermier i sädesvätskan.

Insemination
Insemination på katt är inte särskilt vanligt förekommande i Sverige. I Sverige är antalet raskatter inte så stort och därmed skulle en spermabank befrämja den genetiska variation och ge en bredare avelsbas. Dessutom hindras spridning av vissa könssjukdomar, det är praktisk vid långa avstånd till önskad hane och sperman kan användas till mer än en hona, samt frysas för senare användning. Nackdelar kan vara att man riskerar sprida dåliga dolda anlag till ett stort antal katter, honan måste hormonbehandlas för ägglossning samt att det kräver god diagnostik av löpet.

Text: Leg. vet. Line Sparbier som föder upp birmor under stamnamnet S*Amellas