Blodgrupper
Precis som hos människan har katter olika blodgrupper. De har dock inte samma blodgruppssystem (ABO och Rhesus) som humant blod har.

På ytan av de röda blodkropparna finns det flera olika proteiner som kallas för blodgruppsfaktorer. Blodgruppsfaktorerna är ärftliga, och gör att vi har olika blodgrupper. I de olika blodgrupperna finns vanligtvis antikroppar mot andra typer av blod än den egna. Detta kan ställa till allvarliga problem vid blodtransfusion och vid förlossning (hos människor) och diande av kattungar. (Och naturligtvis även transfusioner hos katter.)

Antikropparna förstör blodkropparna (hemolys) i främmande blod, om de tillförs via transfusion, eller via modersmjölken till kattunge som har en annan blodgrupp, som inte är kompatibel i typ. Inom human medicin blodgrupperas alla som skall opereras och även alla mammor innan förlossning.

Kattens blodgrupper
I olika länder finner man tydliga variationer då det gäller procentuella skillnader för olika blodgrupper på människa. Även på våra katter kan man se ett högre procentuellt siffra för en blodtyp inom en ras än en annan. Geografiska skillnader för de olika blodgrupperna förekommer också i hög grad. Det kan med andra ord vara vanligare med t ex blodgrupp B på en ras i ett land än i ett annat. Med tanke på dagens avelsutbyte länder och kontinenter emellan, så torde förväntningarna vara att skillnader mer och mer planas ut.

På katt känner man idag till tre olika blodtyper. A, B och AB

A-typ
Detta är den vanligaste typen. Den ställer inte till med några "problem" vid kattungekullar när katthonan är av A-typ. Man skall dock komma ihåg att katter som testats och visat sig ha A-typ, mycket väl kan bära anlag för B. Det går inte att på en blodgruppering utläsa om en katt bär anlag för en annan blodgrupp. Ex Ab = en katt som blodgrupperats till A- typ, och bär på anlag för B. Därför kan man ej heller vara säker på att ens katt är av "ren" A-typ , även om bägge föräldrarna har A-blod eg (Ab). A-blod har inga eller ringa antikroppar mot B. A-blod nedärvs dominant över B.

B-typ
Finns i olika hög grad hos birma, perser, britter, devon rex, somali och abessinier. Man uppskattar B-blodet hos somali och abessinier till ca 20% generellt över rasen. Ej geografiskt specifierat. B-blod har antikroppar mot A-blod. Det är därför det kan ställa till problem inom aveln. En katt med blodtyp B, har dock inte defekt blod. Den har en ovanligare typ av blodgrupp än genomsnittet.

AB-typ
Detta är den ovanligaste typen, den finns på ca 1 % av katterna. Den skall inte förväxlas med A-typ som bär på anlag för B (Ab). AB är en egen blodtyp.

Neonatal isoerytrolys
(hemolys, sönderfall av de röda blodkropparna hos nyfödda)
Detta händer när kattmamman har blodtyp B och har parats med en hane med blodtyp A. Så länge kattungarna ligger i magen, händer ingenting. De har ett eget blodomlopp helt oberoende av mammans. I moderkakan finns en barriär och där kommer inte mammans antikroppar igenom, och kan på så vis inte i fosterlivet förstöra ungarnas blod.

Om ungarna har blodgrupp A (vilket de flesta har, om hanen är A (A-nedärvs dominant över B) så blir det problem efter födseln. De börjar då direkt dia sin B-mamma. Mamman har antikroppar i mjölken mot A-blod. Detta förstör då ungarnas livsnödvändiga blodkroppar, och de dör inom ett par dagar i blodbrist.

Får de dock hjälp de första 48 timmarna, så klarar de sig och överlever utan sviter av detta. Ungarnas tarmbarriär "täpper" till passagen för antikropparna till blodomloppet, efter ca 1-2 dygn. Då är det riskfritt för ungarna att dia sin B-mor.

Vill man vara på den säkra sidan, och slippa obehagliga upplevelser i form av till synes friska ungar som dör efter ett-två dygn, skall man blodgruppera sin avelshona innan parning/förlossning. Det kan vara en billig investering. Särskilt på raser och linjer där man vet om att det förekommer B-blod.

Vad kan jag då göra om min hona visar sig vara av B-typ?
Vet man detta innan parning, kan man naturligtvis försöka hitta en hane som också har blodgruppen B. Då sker ingen hemolys av ungarnas blod. De får dock alla blodgruppen B, vilket kanske inte är önskvärt om man ämnar fortsätta avla på den linjen. Det är inte heller så lätt att hitta en hane med blodgruppen B. Då hanar sällan blodgrupperas vet man oftast inte vilken grupp de tillhör.

Man får tillfälle att överväga om man vill para sin B-hona, med allt det extra arbete detta innebär. Man måste vakta på honan, så hon inte hinner få sina ungar i ett obevakat ögonblick. Ungarna får under inga omständigheter hinna dia mamman. Endera måste man ha en annan amma, som kan ge di åt ungarna de första två dygnen. Ska man lägga ungarna till sin rätta mor efter den tiden, måste försöka hålla mjölkproduktionen igång på henne. Det andra sättet är att handmata ungarna. Sätta en kroppsstrumpa eller babyset, på mamman så ungarna inte kommer åt att dia, men att de kan ligga hos henne och hon kan sköta om dem under dessa dagar.

Läs mer om blodgruppering
Blodgruppera
Registrera blodgrupp
Blodgrupp B - ett oväntat resultat
Blodgruppstagning och tester