Del 4: Genetik ang recessivt anlag med Prof. Erling Strandberg

Avelsrekommendationer?
Avla inte på
•  Individen själv
•  Föräldrar
•  Avkommor
•  Syskon
efter konstaterad sjukdom

Frågetecknet visar att det är inte så enkelt.

Enkel recessiv arvsgång

AA = fri Aa = anlagsbärare aa = affekterad

Fri AA parad med fri AA = 100% fria

AA parad med anlagsbärare Aa = 50 % fria och 50 % anlagsbärare

Fri AA parad med affekterad aa = inga sjuka djur men alla är bärare av den defekta genen.

Så här långt, om det är en allvarlig sjukdom, är det i de här parningarna inga problem.

När vi har anlagsbärare som föräldrar då börjar det dyka upp sjuka avkommor också.

Anlagsbärare Aa parad med anlagsbärare =
Aa 25 % fria 50 % anlagsbärare 25 % affekterade (sjuk)

Anlagsbärare Aa parad med affekterad aa = 50 % anlagsbärare 50 % affekterade (sjuka) En klart dålig kombination.

Affekterad aa parad med affekterad aa= alla avkommor sjuka dvs 100 % affekterade

- Emma har varit inne på att sjukdomen som ni är intresserade utav, RCM, inte är fullständigt recessiv. Det är inte helt säkert att alla dom som är av den här uppsättningen verkligen får sjukdomen. Fast när vi tittade på dem som vi misstänkte var av den här typen så var väl över 80% som uppvisade den här sjukdomen. Där kan man vara ganska så säker på ändå att det kommer att hända att avkomman får sjukdomen.

Däremot så var de som var heterozygoter och homozygoter fria, där fanns det fortfarande en liten andel som då uppvisade sjukdom.

85% av AA var friska och av aa var 40% friska som borde ha varit sjuka.

Aa var 70% friska, men det fanns sjukdomsfall även bland dem.

Fråga från auditoriet: Hur vet ni med tanke på olika åldrar?
Svar: Ja, det är lite det som Jens var inne på, de här katterna som nu har bedömts vid det här tillfället, det är då man har tittat på dem. Om de var sjuka vid det tillfället är det relativt säkert att de är sjuka. Men om de är friska vid det tillfället så kan man inte vara säker på att de fortsätter att vara friska i all evighet. Medelåldern var 3,8 så det finns ju en viss spridning.

- Det är ju det som är problemet med många sjukdomar, att de inte uppträder direkt vid en viss ålder utan har varierande debut med tanke på andra faktorer tex miljöfaktorer.

Det som det lutar om i det här fallet, RCM är inte en klar tydlig enkel recessiv. Det kan vara så att det finns andra gener(b) som också har en defekt som påverkar, modifierar det här uttrycket och som "bestämmer" vem som blir sjuk. Dvs en avkomma som bär på sjukdomsgenen (aa) blir sjuk om den också bär på en annan ogynnsam gen(b), medan kullsyskonet klara sig pga av att den saknar den ogynnsamma genen.

Det kan finnas sjukdomsfall bland de som vi inte förväntar oss att de blir sjuka Aa som har en annan genuppsättning eller av miljöförhållande som gör att de också kan bli sjuka.

Fråga från auditoriet: Om det är en enkel recessiv arvsgång, då får man anta att de katter som ser ut att vara friska kommer att bli sjuka om de lever tillräckligt länge?

Svar: Ja, i det enklaste av fallet aa+aa kan man förvänta sig att alla kommer att få sjukdomen någon gång om de lever tillräckligt länge. Det är ju på något vis att i de allra flesta fall så är det ganska få sjukdomar som är enkla och klara som är endast påverkade utav en gen.

Många sjukdomar, ej specifikt hjärtsjukdomar, beror på att den felaktiga genen ger ett protein som kanske är ett enzym som reagerar i någon slags syntes eller nedbrytningsprocess. När det kommer till det steget som enzymen svara för, fungerar det inte lika bra eller inte alls. Ibland blir det ett nonsensprotein som inte fungerar och har vi två nonsensgener så blir det tvärstopp. Då byggs det upp en massa produkter som kanske blir helt giftiga för individen och påverkar vidare. Kanske man då kan förstå att med uppsättning Aa så räcker det ibland att ha en fungerande gen. Det är därför vi har en dubbel uppsättning gener som backup för att tillfälliga mutationer i celler inte per automatik ska var livsfarliga.

Hur ska vi handskas med gentest? Tex att vi vet att vi har avkommor med Aa, kan vi sälja dem?
Ja, absolut som sällskapskatter, enligt Erling. Om det är strikt recessivt så utvecklar inte Aa sjukdomen. Om det är helt recessivt så räcker det med en allel, dvs A, för att de ska var fysiskt friska. Tills man bestämmer något annat så är det inte något problem att sälja en Aa såvida köparen vet om att den är bärare och köparen vill använda katten i avel så måste den hitta en katt som har AA. Vid ett gentest så blir det ju en fördel för då vet man om det finns risk att utveckla sjukdomen.

Fördelen med ett gentest, även om det inte är ett klockrent recessivt anlag, är att vi kan få fram att vissa har tex en större risk än andra att utveckla sjukdomen. Om man inte har ett gentest och upptäcker någon sjuk avkomma i en kull, och börjar tänka på vad jag ska göra, så kommer vi in på avelsrekommendationerna. Som att vi ska ju inte använda individen själv eftersom den bär på två stycken defekta kopior av genen.
Om vi fått en sjuk i en kull så kan vi säga i dagsläget att båda föräldrarna bär på sjukdomsgenen, dvs RCM, och de måste ha minst ett A var.

Då blir man misstänksam på att använda föräldrarna eftersom de bevisligen bär på den defekta genen.

Denna parning bör inte göras * denna katt är affekterad och bör ej gå i avel!

Vad ska man göra med syskonen? Det är inte alldeles enkelt att skilja på avkommorna. Det är lite slumpen som avgör vilka som är affekterade. Sen är det svårt att veta om de som verkar vara friska inte kommer att bli sjuka senare.

Vi kan idag inte med 100% säkerhet veta att både honan och hanen bär på de affekterade anlagen. Det är där ett gentest kommer in i bilden för då kan man testa föräldrarna vilken typ de bär, är de bärare eller affekterade där sjukdomen inte brutit ut ännu.
Vid ett gentest så är det möjligt att använda Aa om du har valt en gentestad AA. Det är det som är så bra med gentest, just på recessiva anlag.
Du kan para bärare med fria och i nästa generation så använder du de fria.

Som läget är i dag, innan gentest finns, så är det säkrast att avstå alla kullsyskon + föräldrar i avel. Med ett DNA prov kommer man kunna hitta vem som är bärare och då kan man räkna ut vem/vilka som kan paras med vem för att få friska djur.

Fråga från auditoriet: Hur lång tid tar det att få fram ett gentest?

Svar: Det är själva insamlandet av material och data som tar lång tid. Själva proceduren att ta fram gentestet kanske tar en vecka så får man svar. Sen ska de resultaten analyseras. Men det är inte självklart att man då hittar det tydliga sambandet som man vill. Det kan leda till att fler djur behövs och då får man samla in igen.

Som det är idag med den ändå lilla (begränsade) kunskap vi har, så är rekommedationerna

Fråga från åhörare: Ska tex moster och halvsyskon tas ur avel?

Svar: Nej, inte som Emma definierade i arbetet. Där var det de som var släkt med 0,5 och det är föräldrar, helsyskon och avkommor. Men är det en sjuk individ så är det säkert att avkommorna är bärare.

Risken med att gå ut och rekommendera att man ska ta bort precis alla släktingar som finns, så tar man bort stor del av hela stamtavlan, och det bara för en sjukdom. Man måste vara mer försiktig. När man nästan har ingen kunskap om nedärvningsmönstret över huvudtaget då är det svårt att säga någonting annat om att sjuka individer inte ska användas, för den har en ökad risk. Det gäller för oavsett vilket nedärvningsmönster det är. Syskon kan ha en helt annan genkombination och man kan inte vara så strikt. Nästa steg är just att fundera på föräldrar och syskon, sen ska man inte gå längre i det här skedet. För då riskerar man att blockera en annan gen av släktträdet som inte alls har stor sannolikhet att bära på detta.

DNA-test löser inte allt men är en god bit på väg. Gentest för birmor finns inte idag. Blodprover behövs från gamla (över 10 år) friska katter för att kunna testa birmor framöver.

Idag finns ett EU godkänt och finansierat projekt för hundar och det finns ett stort intresse att (inom detta projekts ramar?) göra samma sak för birmor för att hitta genen som ger RCM.

HCM
Vad gäller HCM har en sjuk individ minst en sjuk förälder om anlaget är ”enkelt dominant”.

RCM = recessivt anlag = anlag från båda föräldrarna
HCM = enkelt dominant = anlag från en förälder

För att vidta åtgärder ska det finnas studier som bekräftar samband! Hos maine coon katter nedärvs HCM som ett dominant anlag. Gentester finns tillgängliga idag. Hos en maine coon familj gav resultatet en mutation i en gen - Myosin binding protein C. Man har hittat två mutationer;

•  Mutation 1 finns bara hos maine coon
•  Mutation 2 finns bara hos ragdoll.
Genmutationerna är styrda till rasen.

Erling Strandberg