Kronisk njursjukdom

Kronisk njursjukdom är vanlig hos både hund och katt, troligen vanligare än vad vi idag vet om. Anledningen till detta är att kroniskt njursjuka patienter oftast diagnostiseras först när sjukdomen är ganska långt gången och njurvärdena har börjat stiga i blodet (se njurfunktion ur klinisk synvinkel ). Sjukdomsförloppet yttrar sig i stora drag på samma sätt hos hund och katt. Vissa undantag finns dock både vad gäller sjukdomens utveckling och dess behandling.

Klassificering
Varför ska man bry sig om att dela upp sjukdomar i olika klasser eller stadier? Den kanske främsta anledningen är att få en uppfattning av var i sjukdomsutvecklingen en viss individ befinner sig. När man vet det kan man lättare bedöma vilka åtgärder som bör vidtas, det vill säga vilken behandling som ska sättas in och hur ofta man behöver boka återbesök för ny undersökning samt provtagning.

Kronisk njursvikt delas in i fyra stadier som numreras från 1 (tidigaste stadiet i vilket djuret oftast inte visar symtom) till 4 (grav njursvikt). Koncentrationen av kreatinin i blodet bestämmer vilket stadium hunden eller katten befinner sig i. Detta kreatininvärde ska vara analyserat när djuret är stabilt, det vill säga inte när djuret kommit till klinik på grund av en akut försämring. Anledningen till detta är att i en sådan akut situation gör ofta uttorkning att kreatininvärdet ligger högre än det “sanna” värdet. Inom varje stadium av en kronisk njursjukdom finns dessutom underklasser där djuren delas in i olika grupper beroende på om de har komplikationer av njurskadan. De komplikationer som här har betydelse är högt blodtryck och proteinförlust till urinen (proteinuri).

Tidig diagnostisering
På vilka sätt kan en tidig njurskada då upptäckas om njurvärdena i blodet är normala och patienten inte visar några symtom? Oftast upptäcks nog dessa tidiga stadier fortfarande av en slump, det vill säga när en hund eller en katt undersöks på en djurklinik av en helt annan anledning. Ett exempel kan vara att man vid en röntgenundersökning ser att den ena njuren är mindre än den andra. Ett annat exempel är att urinen vid en analys visar sig innehålla höga halter protein.Även ett högt blodtryck eller en besvärligåterkommande urinvägsinfektion kan vara ledtrådar till en nedsatt njurfunktion. Viktigt att notera i detta sammanhang är att inte alla tidiga njurskador (stadium 1 och 2) kommer att leda till slutstadiet i vilket hunden eller katten mår dåligt och njurarnas resterande funktion är minimal.

Behandling

Foder
Flera olika foderföretag tillverkar medicinska foder för njursjuka djur. Det finns vetenskapliga belägg för att ett byte till ett av dessa foder är till stor gagn för djuret när det nått stadium 2 (katt) respektive 3 (hund). Djur som förlorar protein via njurarna mår dock bra av ett foderbyte redan i stadium 1. Studier har visat att de djur som äter njurkost lever längre än de som fortsätter med sin vanliga mat. Njurfoder innehåller mindre mängder fosfat och proteinän vanligt hund- och kattfoder. De är dessutom kaloritätare vilket är en fördel om djurets aptit inte längre är vad den borde vara. Halten omega 3-fettsyror är högre än i många andra foder och kattens njurfoder har ofta ett något högre innehåll av kalium eftersom en stor del av katterna drabbas av för låga kaliumhalter i blodet. För att få bästa effekt av foderbytet bör katten eller hunden inteäta så mycket annat än sin njurkost.

Fosfatbindare
Om katten fortfarande har hög fosfatkoncentration i blodet trots byte till njurfoder kan veterinären ordinera en så kallad fosfatbindare. Denna medicin ges alltid tillsammans med mat för att få avsedd effekt. Läkemedlet binder det fosfat som finns i fodret i tarmen vilket därmed inte tas upp i kroppen.

Målet med behandlingen är att sänka fosfatkoncentrationen i blodet så mycket att sköldkörteln slutar att producera för stora mängder PTH (se ovan).

Kaliumtillskott
Som tidigare nämnts kan kaliumhalten i blodet både stiga och sjunka vid njurrelaterade problem. Ett mycket högt kaliumvärde kan vara livshotande och patienten behöver omedelbar vård av veterinär.

Ett lågt kaliumvärde drabbar framför allt katter med kronisk njursjukdom. Ett byte till njurkost kan i vissa fall vara tillräckligt för att kaliumvärdet hos dessa katter ska bli normalt. Vid behov ordineras tillskott av kalium (ofta i form av kaliumcitrat) att ge katten i hemmet.

Erytropoetin
När den sjunkande njurfunktionen leder till brist på erytropoetin börjar blodvärdet att försämras. Möjlighet finns att tillföra erytropoetin och därmed åter höja blodvärdet. Dessvärre finns än så länge bara humant erytropoetin för behandling av våra hundar och katter. Det finns vid behandlingen en risk att patientens immunförsvar känner att det injicerade erytropoetinetär “främmande” och börjar producera antikroppar. Dessa antikroppar kan då även påverka kattens eget erytropoetin vilket får till följd att blodvärdet istället sjunker ytterligare. Av denna anledning sätts behandlingen inte in förrän det gått så långt att djuret fått symtom av blodbristen. Det sker ofta inte förrän blodvärdet har merän halverats. Djurets symtom uppkommer i detta fall till följd av dålig syreförsörjning av kroppens vävnader och visar sig till exempel i form av trötthet vid ansträngning och bultande hjärtverksamhet.

Behandlingen måste ges i form av injektioner. Extra järn tillförs också patienten under denna behandling.

Medel mot syrabas-störning
Det är inte bra för kroppen om pH-värdet i blodet är för lågt. Att byta till njurfoder har effekt mot den acidos djuren ofta drabbas av i samband med att njurarnas funktion avtar. Om foderbytet inte ger tillräcklig effekt kan veterinären ordinera mediciner som kaliumcitrat eller bikarbonat. I de fall en patient har både ett lågt kaliumvärde och ett lågt pH i blodet kan man med kaliumcitratbehandling alltså få dubbelt positiv effekt.

Blodtryckssänkande läkemedel
Ett högt blodtryck kan förutom de ovan
nämnda blödningarna i ögonbotten och hjärtförstoring även ge skador i (redan sjuka) njurar och i nervsystemet. Veterinären kan då ordinera så kallade ACEhämmare. Dessa läkemedel ökar bland annat njurarnas utsöndring av vatten och salter vilket i sin tur ger ett lägre blodtryck. I de fall blodtrycket är mycket högt eller då man inte fått tillräcklig effekt av ACE-hämmaren kan kalciumkanalsblockerare läggas till behandlingen. Dessa ämnen sänker ofta blodtrycket markant.

Behandling av proteinförlust till urinen
När blodet förlorar protein till urinen via njurarna behandlas detta dels med ett foderbyte till njurkost (se “Foder” ovan) och dels med ACE-hämmare. Dessa ämnen har även förmågan att sänka trycket i njurens små kärl där själva filtreringen sker. När filtrationstrycket över kärlväggarna minskar så minskar även proteinförlusten till urinen. Behandlingens effekt kan kontrolleras med hjälp av upprepade urinprover. Anledningen till att proteinförlusten bör behandlas är att den i sig påverkar njurens funktion negativt.

Antibiotika
Hundar och katter med kronisk njursjukdom drabbas oftare av urinvägsinfektioner än djur med friska njurar. Man tror att detta beror på att urinens densitet (täthet) minskar i takt med att njurarnas förmåga att koncentrera urinen minskar. Den höga densiteten anses nämligen vara en av de faktorer i urinen som skyddar mot infektion. Vid positiv odling (bakterieväxt) på ett korrekt hanterat urinprov kan en resistensbestämning visa vilken typ av antibiotika som har bäst förutsättningar att klara av infektionen.

Lena Pelander

Publicerad med tillstånd av
Veterinär LENA PELANDER som arbetar vid Universitetskliniken, SLU i Uppsala
och DOGGY-RAPPORT • 2008 • ÅRGÅNG 32 • NR 2

Läs mer om njurar:
- Njurar
- Funktion
- Diagnostik
- Njursjukdomar