Njurfunktion ur klinisk synvinkel När njurarna av någon anledning drabbas av sjukdom kan det leda till att en eller flera av njurarnas funktioner försämras. En del förändringar ger inga symtom. De kan ändå vara viktiga att åtgärda eftersom de, om de inte behandlas, kan bidra till att njurarnas funktion snabbare avtar vilket kan ha en negativ effekt på djurets livslängd.

Från början finns en överkapacitet i njurarna, vilket innebär att sjukdomsförloppet ofta gått mycket långt när diagnosen ställs (och när djuret börjar visa symtom). Detta gäller framför allt om det rör sig om en kronisk sjukdom.

Möjligheter att kontrollera njurarnas funktion De två klassiska “njurvärden” som kontrollerasär koncentrationerna av kreatinin respektive urea i blodet (se nedan). När koncentrationen av dessa båda ämnen är förhöjda i blodet kallas det azotemi .

Detta ska skiljas från “uremi” vilket är en benämning på de symtom som uppstår i sent skede av njursvikt, till exempel kräkningar, sår i munslemhinnan, magkatarr, dålig aptit och muskelförtvining.

Azotemi är en laboratorie-term som betyder att kreatinin och urea uppmätts i för höga koncentrationer i blodet. Azotemi kan också uppstå om djuret är mycket uttorkat eller om det drabbas av urinstopp (till exempel på grund av en urinplugg eller sten i urinröret). I dessa fall behöver det inte alltid vara något underliggande fel på njuren.

Kreatinin
Kreatinin är ett ämne som har sitt ursprung i musklerna. Njurarna utsöndrar kreatininet från kroppen och vid en grav njurskada stiger därför halterna av detta ämne i blodet. Detta sker dock inte förrän 70-75 procent av njurarnas ursprungliga funktion är utslagen. Analysen är därför inte till någon större hjälp vid försök att diagnostisera kroniska njurproblem tidigt. Halten kreatinin i blodet måste sättas i relation till djurets muskelmassa.

En välmusklad individ har ett högre normalvärde för kreatinin än en muskelfattig individ. För att ställa tidig diagnos kan upprepade provtagningar på samma djur (med samma analysmetod) vara av värde. Då kan man se att värdet stiger allt eftersom antalet fungerande nefron successivt minskar.

Urea
Urea är en slutprodukt i proteinnedbrytningen som utsöndras via urinen. Urea ger ungefär samma information om njurfunktion som kreatinin men det finns fler faktorer som också påverkar koncentrationen av urea i blodet varför detta värde generellt inte är lika tillförlitligt som kreatininvärdet. Exempel på faktorer som kan höja urea är en proteinrik måltid och uttorkning. En nedsatt leverfunktion kan istället ge låga värden på ureakoncentrationen i blodet.

Fosfat
Ungefär samtidigt som kreatinin börjar stiga i blodet sker detsamma med fosfatkoncentrationen. Detta bidrar i sin tur till att koncentrationen av hormonet PTH (parat-hormon) från bisköldkörtelnökar. Man tror att PTH är ett av de giftigaämnen som vid grava njurproblem ger symtom som dålig aptit och muskelförtvining. Man tror dessutom att höga koncentrationer av PTH bidrar till att njurarnas funktion ytterligare försämras.

Kalium
Vid akut njursvikt och i slutstadierna av kronisk njursvikt stiger kaliumhalten i blodet. I dessa situationer är njurens förmåga att bilda urin nedsatt och kalium kan då inte utsöndras från kroppen. Cirka en tredjedel av de katter som lider av kronisk njursvikt får med tiden istället för låga blodkoncentrationer av kalium. Dessa katter kan behandlas hemma med kaliumtillskott via munnen.

Blodceller/blodvärde
Njurarnas bristande förmåga att tillverka tillräcklig mängd av erytropoetin kan ge blodbrist. Denna visar sig genom ett lågt antal röda blodkroppar i blodet (anemi) och därmed ett lågt hematokrit-värde.

Hematokriten anger hur stor procent av blodets volym som utgörs av röda blodkroppar. Vanligtvis ses inga tecken på att benmärgen svarar på det låga blodvärdet med att öka sin produktion av röda blodkroppar. Anemin kallas därför“icke regenerativ”.

Syrabas-status
En analys av blodets syrabas-status (bland annat bikarbonat, koldioxidtryck och pH-värde) hos djur med kronisk njursvikt påvisar i många fall en acidos, det vill säga ett tillstånd där kroppen innehåller för mycket syror. Acidos uppstår när njuren inte klarar att tillverka bikarbonat och/eller utsöndra vätejoner (bildas vid normal ämnesomsättning och verkar surgörande) i tillräcklig mängd. Detta kompenseras i viss mån av att djuretökar sin utandning av koldioxid (antalet andetag per minut ökar omedvetet). Trots detta leder situationen ofta till att pH-värdet i blodet så småningom sjunker (blodet blir surare). Ett lågt pH i blodet har många negativa effekter, djuret kan drabbas av till exempel dålig aptit, sämre njurfunktion och förlust av muskelmassa.

Urinprov
Ett korrekt samlat urinprov är till stor hjälp för att bedöma njurarnas funktion. Provets densitet (specifika vikt) kan användas för att bedöma njurens förmåga att koncentrera urinen. Glukos eller för höga halter av proteiner i urinen kan tyda på njurskada. Ett förhöjt antal blodceller, röda eller vita, ses både vid inflammation och vid blödning i nedre urinvägarna (till exempel urinblåsan) eller i könsorganen (till exempel livmoder eller prostata).

Om cellerna eller proteinerna ligger packade i tubformade “cylindrar” vet man att de har sitt ursprung i njuren. Sådana cylindrar kan ses i ökad mängd i urinen vid till exempel blödning och inflammation i njurarna eller vid sjuklig proteinförlust från blodet till urinen via glomeruli. Om urinprovet är nyligen samlat elle ännu hellre taget på kliniken med hjälp av en nål som sticks in i blåsan och suger ut urin (cystocentes) kan det användas för en bakteriologisk odling.

Ett gammalt urinprov ska helst inte användas eftersom bakterierna antingen kan ha hunnit dö eller förökat sig till halter som är flera gånger högre än den sanna halt som finns inuti urinblåsan.

URINPROV

Specialundersökningar av njurarnas filtrationsförmåga
Njurarnas filtrationsförmåga (GFR, Glomerular Filtration Rate) kan mätas med hjälp av olika metoder som alla mäter hur snabbt ett tillfört ämne rensas bortfrån blodet av njurarna. Exempel på ämnen som används för sådana mätningar är inulin och kreatinin. Filtrationen kan även mätas genom att ett radioaktivt ämne injiceras (sprutas in). Med hjälp av en gammakamera* undersöks hur njurarna hanterar det radioaktiva ämnet. Undersökningen kallas scintigrafi (isotopröntgenundersökning). Dessa metoder är alla antingen mycket resurskrävande med upprepade blodprover och/eller fullständig uppsamling av urin eller så krävs specialutrustning som de flesta kliniker och djursjukhus inte har tillgång till. Möjlighet till scintigrafi av njurar finns i dagsläget i Sverige endast på avdelningen för bilddiagnostik vid universitetsdjursjukhuset, SLU i Uppsala.

Blodtryck
Att mäta blodtryck på hundar och katter är på många sätt en utmaning. Först och främst tar det tid att lära sig hantera utrustningen. Det är heller inte alltid lätt att veta om högt blodtryck hos en individ beror på stress i samband med besöket hos veterinären (eller i samband med själva blodtrycksmätningen) eller om blodtrycket verkligen är förhöjt. Som högt blodtryck brukar räknas ett systoliskt tryck på 160-170 millimeter kvicksilver eller högre. Systoliskt tryck är det högre blodtrycket som mäts vid hjärtats sammandragning. När man misstänker ett sant högt blodtryck kan man leta efter tecken på komplikationer till detta, som blödningar i ögonbotten eller hjärtförstoring. Har djuret inga sådana komplikationer får hunden eller katten ofta göra återbesök varje vecka där dess blodtryck åter kontrolleras, gärna efter en stunds acklimatisering till den för patienten många gånger skrämmande miljön.

Publicerad med tillstånd av
Veterinär LENA PELANDER som arbetar vid Universitetskliniken, SLU i Uppsala
och DOGGY-RAPPORT • 2008 • ÅRGÅNG 32 • NR 2

Läs mer om njurar:
- Njurar
- Funktion
- Kronisk njursvikt
- Njursjukdomar