Baggis oskuld

 

Flora och BaggisJag har varit lite bekymrad över Baggis. Han heter egentligen S*Lovepoem’s Bagheera och blev ett år den 2 mars. Baggis är katt, en helig birma, och på hans tänkta visitkort står titeln Avelshane i eldskrift.

Det är bara det att Baggis inte har visat några tecken än på att leva upp till förväntningarna. Han presterar liksom inte. Det kommer inga leveranser nånstans. Man kan inte ens säga att anden är villig men köttet är svagt.

De två birmahonorna Felinia och Flora, som delar vårt hem, är minst sagt otåliga. För att inte tala om matte. Baggis kullbror Bam-Bam erbjuder sedan flera månader tillbaka sina tjänster till betalande damer!

Säga vad man vill om katthonor som löper, men diskreta är de INTE. De skriker ut sin lust och längtan och lägger villigt upp sig för allt som kommer i närheten. Ja, med undantag för dammsugaren. Nån skam i kroppen har de uppenbarligen.

Men människoben, stolar och annat får en öppen inbjudan till härligheten. För att inte tala om händer…

Här kliar man välvilligt en av damerna tröstande bakom öronen och vips, så har man en kattrumpa i näven istället.

Den yngsta damen, Flora, hade sitt första löp någonsin för två månader sedan och Baggis var klart intresserad. Det var rörande att se de två ungdomarna försöka hitta rätt. Drifterna fanns och fungerade men tekniken var rent pinsam. Baggis var jätteduktig på steg 1: Bita fast i nackskinnet på honan.

Det var sen det blev knepigt. Men Baggis och Flora tränade steg 1 i ett par dagar och blev jätteduktiga på det. Inte för att det behövdes. Floras uppdämda lust höll henne ständigt kvar tätt intill Baggis även utan fasthållning. Men just den instinkten är tydligen oerhört stark.

Steg 2 i hanens instruktionsbok lyder: kliv upp på ryggen.

Tyvärr står där inget alls om vilket håll detta ska ske ifrån.

Baggis provade både bakifrån och framifrån och från sidan. Det blev till och med ett par missionärsställningar på köksgolvet innan de båda gav upp.

Flora försökte hjälpa till så gott hon kunde, vilket visade sig vara en riktigt dålig idé. Istället för att ligga kvar på mage och vika undan svansen för att ge Baggis en sportslig chans att pricka rätt, kastade hon sig istället omkull på sidan.

Det är möjligt att mer rutinerade hankatter kan hantera en hona även i detta läge. Men det kunde inte min rara oskuld.

Eftersom trägen sägs vinna hoppades jag förstås på att katterna skulle få till det. Eller att de hade fått till det när jag inte såg. Men icke. Det löptes och tränades och löptes och tränades under några hektiska veckor men utan resultat.

Jag funderade ett tag till och med på att hjälpa till rent praktiskt, typ agera påputtare. Men insåg förstås att två katter som inte ens kan få till själva fortplantningstekniken inte ska sprida sina gener vidare.

Den sista tiden har det varit fullständigt lugnt bland katterna. Floras mamma Felinia har dock äntligen visat tecken på att börja löpa. Hon är en rutinerad dam med två lyckade parningar i ryggen. Hon om någon borde kunna få Baggis att koppla. Tyvärr verkade det inte klicka riktigt dem emellan.

Men så idag, när jag var hos dottern och fikade, fick jag ett samtal på min nya 3G-mobil. Jag har inte riktigt vant mig vid att det kan komma videosamtal så jag fattade inte först att det var ett sådant.

Sedan såg jag päls. Mycket päls. På den suddiga bilden kunde jag så småningom urskilja två birmor och vad de hade för sig gjorde ett ömt modershjärta stolt! Sonen rapporterade glatt hemifrån att nu höll Baggis och Felinia på. IGEN! Lillgrabben hade äntligen fattat galoppen och vi fick se det live!

Frida fnissade och sa att det här var precis som en reklamfilm för Vodafone. Fast bättre eftersom det var på riktigt. Hennes sambo var aningen besvärad när han insåg att han faktiskt tittade på kattporr på svärmors telefon.

Så kära telefonbolag, jag bjuder på upplägget. Detta är ytterligare ett användningsområde för videosamtal: kattporr live. Med lite tur så kan jag om sisådär åtta veckor också erbjuda en kattungefödsel i 3G-format

Kexkullen

Baggis och Flora fick faktiskt till det till slut. Resultaten kallas för Majsan, Skruttan och Hobbe.

Publicerat i BirmaAktuellt 2005

  2 Responses to “Baggis oskuld”

  1. Den var bra skriven! Har en ung hane här hemma som tränar och sliter för att få till det. Det där bettet i nacken är de visst väldigt bra på. Övning ger färdighet och resultatet kom i alla fall.

  2. Tack för en rolig artikel. Känner igen det hela. Min Dunder hade liknande problem. Klev upp på ryggen av den stackars honan. Stod där stolt som en tupp och sen föll han av – i sidled – med bibehållen stolt hållning.

 Leave a Reply

(obligatoriskt)

(obligatoriskt)